Jesus och Syster Frank

Syster Frank började arbeta på Avdelning 34 som vaktmästare för snart tio år sedan. Hur hon tagit steget från en strikt administrativ tjänst till chefssjuksköterska med det yttersta ansvaret för avdelningens patienter är inte helt lätt att få grepp om. Hon pratar inte gärna om sina tidigare meriter och svarar svävande på frågan om var hon fått sin utbildning eller arbetat tidigare. Offentliga handlingar från Stockholms Universitet antyder att hon har en oavslutad examen i systemvetenskap men i övrigt finns inga tillgängligt dokumenterade akademiska meriter.

För sju år sedan hittade Syster Frank Jesus. Han låg i en ynklig hög på toaletten till höger om expeditionen och kräktes upp en förmodad överdos sömnmedel och rött vin.

På den tiden rökte han mentolcigaretter och klädde sig i illasittande flanell eftersom Kurt Cobain gjorde så. Men när han tjugosju år gammal också skulle blåsa huvudet av sig visade det sig att tillgången på vapen i Stockholms nordvästra förorter var så pass dålig att han fick hålla till godo med en stulen startpistol som bara lyckades göra honom döv på vänster öra och slå ut fyra tänder.

Själv hävdar Jesus att han alltid varit här, att det bara är en fråga om att leta på rätt ställe. Vid inskrivningen angav han Jakobsberg som födelseort. Ett ganska djärvt och kontroversiellt påståenden som tyvärr flög över huvudet på avdelningens administratörer.

För den oinsatte så påstås Jakobsberg ha varit en förort till Stockholm som utplånades i en omfattande bombräd 1993. Nuförtiden påstår alla officiella källor att orten aldrig har existerat, det finns inga spår av den i några kartor eller handlingar och på platsen finns bara en delvis avspärrad våtmark som sträcker sig från flygvapnets anläggning i Barkarby ner till Mälaren. Framträdande konspirationsteoretiker hävdar att Jakobsberg bombades av landets egen militär, av misstag eller som del av en mer intrikat komplott, och sedan utsattes för en omfattande mörkläggning. Det finns en rad goda argument för det varav de flesta presenteras i amatörmässigt producerade dokumentärfilmer på internet.

Jesus drivs fortfarande av en stark dödslängtan. Syster Frank berättar: ”Jag brukar ertappa honom med att spara undan sina mediciner och ta dem allihop på en gång. Han står bara på milda antihistaminer och ett receptfritt sömnmedel som inte har någon direkt verkan. Men det hindrar såklart inte att han gör en stor scen av att krypa in på toaletten och kräkas upp alltihop och stöka ner nåt fruktansvärt.”

”Jag måste dö”, flikar Jesus in med lite ostadig röst, ”det är ju hela poängen”. Syster Frank fyrar av ett uppfordrande leende mot honom och utbrister: ”Nonsens! Vi är på god väg att göra en välanpassad och ångestfri människa av dig! Du ska få se.”

Syster Frank ägnar den mesta av tiden åt Jesus. Hon arbetar enligt VÅP-metoden, en relativt ovanlig metodik som ska resultera i patienter som är just välanpassade, ångestfria och produktiva.

Det är också Syster Franks uppgift att assistera avdelningens läkare. Det arbetet innefattar främst vattning, gödsling och i viss mån beskärning. Överläkare Niclas Cava är ett litet äppelträd som slagit rot i en kruka bakom ett skrivbord på avdelningens expedition.

Doktor Cava har egentligen ingenting emot VÅP-metoden men är själv av uppfattningen att motion och balanserad kost är nyckeln till god mental hälsa. Själv lever han på en strikt hållen diet av kroppsdelar och aska upplöst till en kväverik lösning som Syster Frank doserar med vattningen enligt ett noggrant schema. Med lite fantasi kan man kalla det växtrikets motsvarighet till vegetarianism.

Jesus journal nämner faktiskt kvävebrist ett flertal gånger. Under ett besök hos avdelningens läkare försökte han bryta av flera av dennes grenar för att bygga ett kors och sedan dess klassas han som en fara för sig själv och andra. Utöver sina destruktiva drag får Jesus mycket av Syster Franks uppmärksamhet just för att han verkar ha fastnat i behandlingens första steg. ”Vi kämpar fortfarande med Välanpassad, jag och Jesus. Det är väldigt ovanligt att en patient sitter såhär envist fast i behandlingens första fas.”

”Allt skulle bli bättre om jag bara fick dö” viskar Jesus och stirrar på sina skor. Hans skosnören har avlägsnats så att han bär dem som tofflor.




©2018 Thomas Birgitta Pärsons



Tillbaka